Vad skiljer mellan finansmarknaden, kapitalmarknaden och penningmarknaden? Vissa använder sig av dessa begrepp som synonymer för varandra, men det är fel. I nedanstående artikel förklarar vi skillnaderna mellan dessa marknader och hur de fungerar.

En finansiell marknad är en marknad som sammanför köpare och säljare så att de kan handla med finansiella tillgångar såsom aktier, obligationer, råvaror, derivat och valutor. Syftet med en finansiell marknad är att sätta priser för den globala handeln, anskaffa kapital och överföra likviditet och risk. Även om det finns många komponenter i en finansiell marknad, är de vanligaste penningmarknaden och kapitalmarknaden.

Penningmarknaden används för handel med korta värdepapper, vanligtvis tillgångar med en löptid på upp till ett år. Omvänt används kapitalmarknaderna för långfristiga tillgångar, för alla tillgångar med längre löptid än ett år. Kapitalmarknaderna omfattar eget kapital, det vill säga aktiemarknaden, och skulder, det vill säga obligationsmarknaden. Tillsammans utgör penning- och kapitalmarknaderna en stor del av den finansiella marknaden och används ofta tillsammans för att hantera likviditet och risker för företag, myndigheter och privatpersoner. Finansmarknaden, kapitalmarknaden och penningmarknaden

Kapitalmarknaden

Kapitalmarknaderna är kanske de mest följt marknader i världen. Både aktie- och obligationsmarknaderna följs noga och deras dagliga rörelser används som värdemätare för den allmänna ekonomiska situationen på världsmarknaden. Som ett resultat granskas även de de institutioner som är verksamma på kapitalmarknaderna – börser, affärsbanker och alla typer av företag, inklusive icke bank institutioner såsom försäkringsbolag och hypoteksbanker noga.

De institutioner som verkar på kapitalmarknaderna använder dem för att anskaffa kapital för långsiktiga ändamål, såsom fusioner eller förvärv, för att utöka en verksamhet eller grunda nya företag, eller för andra projekt.

Företag och organisationer som söker pengar för långsiktiga syften kommer till en eller flera kapitalmarknader. På obligationsmarknaden kan företag emittera skuldebrev i form av företagsobligationer, precis som både kommuner, landsting och staten. På samma sätt kan företag besluta att samla in pengar genom att emittera aktier på en börs, det vill säga på aktiemarknaden. Statliga företag är vanligtvis inte börsnoterade och brukar därmed inte genomföra nyemissioner. Företag och myndigheter som utfärdar aktier eller obligationer anses vara säljarna på dessa marknader.

Köparna, eller investerare, köper aktier eller obligationer av säljarna och handlar med dem. När säljaren eller utgivaren placera värdepapper på marknaden för första gången brukar det benämnas primärmarknaden. Omvänt, om värdepapperen redan har utfärdats och nu handlas bland köpare, det vill säga investerarna, görs detta på andrahandsmarknaden. Säljarna får in pengar på försäljningen i den primära marknaden, inte på andrahandsmarknaden även om de har ett intresse av resultatet (prissättning) av sina värdepapper på andrahandsmarknaden.

Köparna av värdepapper på kapitalmarknaden tenderar att använda medel som är avsedda för långsiktiga investeringar. Kapitalmarknaderna är riskabla marknader och används vanligtvis inte för att investera kortsiktigt kapital. Många investerare använder kapitalmarknaderna för att spara till pensionen och utbildning, så länge som investerare har långa tidsperspektiv, vilket innebär att de vanligtvis är unga och är risktagare.

Penningmarknaden

Penningmarknaden fungerar i allmänhet vid sidan av kapitalmarknaderna. Medan investerare är villiga att ta på sig mer risk och har tålamod att investera på kapitalmarknaderna är penningmarknaden en bra plats att ”parkera” det kapital som behövs inom en kortare tidsperiod – vanligtvis ett år eller mindre. De finansiella instrument som används på kapitalmarknaderna inkluderar aktier och obligationer, men de instrument som används på penningmarknaden inkluderar inlåning, säkerheter lån, accepter och växlar. Institut som är verksamma på penningmarknaderna är bland annat centralbanker, affärsbanker och acceptanshus,

Penningmarknaden erbjuder en mängd olika funktioner för antingen enskilda individer, företag eller statliga myndigheter. Likviditeten är ofta det huvudsakliga syftet för att komma åt penningmarknaderna. När kortfristiga skulder utfärdas, är det ofta för att täcka driftskostnader eller rörelsekapital för ett företag eller en regering och inte för kapitalförbättringar eller storskaliga projekt. Företag kanske vill investera pengar över natten och vänder sig då till penningmarknaden för att åstadkomma detta, eller de kan behöva för att täcka löner och går till penningmarknaden för att hjälpa. Penningmarknaden spelar en viktig roll för att garantera företag och regeringar kan upprätthålla en lämplig nivå av likviditet på daglig basis, utan att behöva ta dyra lån men också så att de kan få en ränta, om än så liten, på sin överskottslikviditet.

Investerare, å andra sidan, använder penningmarknaderna att investera pengar på ett säkert sätt. Till skillnad från kapitalmarknaderna anses penningmarknaderna omfatta en låg risk; riskaverta investerare är villiga att agera på dem med förväntan att likviditeten är lättillgänglig. Äldre personer som lever på en fast inkomst använder ofta penningmarknaderna på grund av säkerheten i dessa typer av investeringar.

Sammanfattning

Det finns både skillnader och likheter mellan kapital- och penningmarknaden. Från emittenten eller säljarens synpunkt ger båda marknaderna en möjlighet att upprätthålla tillräcklig finansiering. Målet som säljare på varje marknad varierar beroende på likviditetsbehov och tidshorisont. På samma sätt har investerare eller köpare har unika skäl för att gå till respektive marknad: Kapitalmarknaderna erbjuder investeringar med högre risk, medan penningmarknaden erbjuder säkrare tillgångar; penningmarknadens avkastning är ofta låg men stabil, medan kapitalmarknaderna ger högre avkastning men också högre risk. Storleken på kapitalmarknaden återvänder är ofta en direkt korrelation till risknivån, men det är inte alltid fallet. Finansmarknaden, kapitalmarknaden och penningmarknaden