Här är vad experterna säger om hur man väljer mellan ETF vs. Indexfond. Investerare som strävar efter att utnyttja prestanda för dominerande aktiemarknadsindex som S&P 500 idag presenteras med två primära instrument: börshandlade fonder eller ETFer och traditionella fonder. En utmärkt illustration av detta val kan ses i erbjudandena från Vanguard.
”Till exempel är Vanguard 500 Index Fund tillgänglig i både ETF (ticker: VOO)och aktiefond (VFIAX) form”, säger Rodney Comegys, global chef för Vanguard’s Equity Indexing Group. ”Båda erbjuder exponering mot samma index, har låga kostnader och verkar under samma regulatoriska struktur.”
VFIAX är en värdepappersfond som följer S&P 500 Index. Å andra sidan är VOO en ETF som följer S&P 500. Båda alternativen lovar prisvärda, transparenta och lättillgängliga sätt att investera i S&P 500.
”Det är definitivt semantik, men för en oinitierad investerare tror jag att det är bra att förstå att både fonder och ETF:er kan spåra ett underliggande index”
Indexfonder kan med andra ord vara både fonder och ETFer, men alla ETFer och fonder är inte indexfonder – vissa förvaltas aktivt istället för att spåra ett index.
Som Jon Maier, investeringschef på Global X ETFs noterar: ”Indexfonder är helt enkelt en typ av ETF eller värdepappersfond som försöker spåra avkastningen från ett jämförelseindex.”
Det finns dock fortfarande en hel del väsentliga skillnader mellan ETFer och indexfonder som investerare bör vara medvetna om. Att förstå dessa distinktioner är avgörande för att kunna fatta ett välgrundat beslut om vilket investeringsinstrument som är mer lämpat för en individs finansiella mål och investeringsstil.
Här är en titt på de viktigaste faktorerna att väga när man väljer mellan en ETF och en indexfond, enligt experter:
- Liknande mekanik.
- Handelsskillnader.
- Avgifter och kostnader.
- Skatteeffektivitet.
Liknande mekanik
Både ETFer och vanliga fonder kan spåra ett index, som är en samling av aktier (eller andra tillgångar) som väljs utifrån en specifik, regelbaserad metodik. Dessa index syftar ofta till att representera ett visst marknadssegment eller marknaden som helhet.
S&P 500 Index, till exempel, inkluderar 500 ledande börsnoterade amerikanska företag, valda utifrån kriterier som fastställts av en styrande kommitté för att spegla den bredare amerikanska aktiemarknaden.
För att spåra resultatet för ett index kan ETF:er och fonder antingen replikera dess beståndsdelar helt eller ta prov på de mest betydande och representativa delarna.
Full replikering innebär att man köper alla aktier i indexet i deras exakta proportioner, medan provtagning innebär att man köper en delmängd av aktier som representerar indexets bredare egenskaper. Provtagning används ofta för att undvika att inkludera illikvida beståndsdelar som kan vara svåra eller dyra att handla.
När investerare köper aktier i en ETF eller andelar i en fond får de proportionell exponering mot aktierna inom det underliggande indexet. Detta innebär att investerare indirekt äger en del av varje aktie i indexet, vilket gör att de kan dra nytta av dess avkastning och ta del av dess risker.
Men en viktig aspekt att vara medveten om är tracking error. Detta hänvisar till skillnaden mellan avkastningen för ETF:n eller fonden och avkastningen för indexet som den syftar till att replikera.
Tracking error är ett vanligt fenomen, eftersom ETF:n eller aktiefonden vanligtvis kommer att släpa efter indexet på grund av handelskostnader, avgifter och andra utgifter. Det påverkar noggrannheten med vilken ETF:n eller värdepappersfonden speglar indexets utveckling på lång sikt.
Handelsskillnader
Handelsmekaniken för ETFer och fonder, inklusive de som spårar ett index, markerar en betydande skillnad mellan de två investeringsformerna.
Fonder handlas baserat på deras substansvärde, eller NAV, som beräknas en gång per dag. NAV bestäms genom att ta fondens totala nettotillgångar, subtrahera eventuella skulder och sedan dividera med antalet utestående andelar.
Detta innebär att alla investerare som köper in eller säljer ut i en värdepappersfond en viss dag får samma pris baserat på NAV, som sätts efter marknadens stängning. Denna dagliga prissättning återspeglar fondens värde vid slutet av handelsdagen, vilket säkerställer att alla transaktioner utförs till detta enda pris.
Å andra sidan fungerar ETFer annorlunda. ”Medan indexfonder endast kan köpas och säljas i slutet av handelsdagen genom en fondförvaltare, handlas ETFer på börser och handlas hela dagen som aktier”, säger Maier.
Medan ETFer också har ett NAV beräknat på ungefär samma sätt som fonder, innebär deras handel ett marknadspris som kan variera från NAV. Denna diskrepans kan leda till situationer där ETFen handlas till en premie eller rabatt i förhållande till dess NAV.
För att hantera detta och säkerställa att marknadspriset på en ETF ligger nära dess NAV, engagerar ETF-sponsorer och auktoriserade deltagare i en process som kallas ”skapande och inlösen”.
Denna mekanism möjliggör justering av utbudet av ETF-aktier på marknaden, vilket underlättar arbitragemöjligheter som hjälper till att få ETF:s marknadspris tillbaka i linje med dess NAV.
Auktoriserade deltagare, eller APer, som vanligtvis är stora finansinstitut, spelar en avgörande roll här. De har möjlighet att direkt interagera med ETF-leverantören för att skapa nya aktier eller lösa in dem i stora block, vanligtvis i utbyte mot leverans av de underliggande tillgångarna eller kontanter.
Denna tvåvägsprocess fungerar som en balanserande kraft, minskar potentialen för betydande premier eller rabatter på NAV och säkerställer att ETFen handlas till ett pris som ligger nära dess NAV.
”Investerare som värdesätter flexibiliteten att handla i realtid med en mängd olika ordertyper kanske föredrar ETF:er, medan investerare som föredrar enkelheten att köpa och sälja aktier endast vid den dagliga stängnings NAV kanske föredrar en fond”, säger Comegys.
Avgifter och kostnader
Både ETF vs. Indexfond erbjuder fördelen av låga avgifter, ett direkt resultat av den låga omsättningen av deras indexindex och en effektiv förvaltning av deras portföljer.
Denna effektivitet kommer från det faktum att dessa fonder inte förvaltas aktivt; Det finns ingen förvaltare som har till uppgift att välja och hantera en portfölj av aktier baserat på deras egen forskning eller strategier. Båda fordonen syftar istället till att replikera prestandan för ett benchmarkindex, vilket kan göras systematiskt och med minimala ingrepp.
Index-ETFer och fonder har båda en kostnadskvot, som uttrycks som en årlig procentandel av fondens genomsnittliga nettotillgångar. Till exempel har VOO en kostnadskvot på 0,03 %, medan VFIAX tar ut 0,04 %. På en investering på 10 000 USD översätts dessa kostnadsförhållanden till årliga avgifter på 3 respektive 4 dollar.
Den totala ägandekostnaden sträcker sig dock längre än bara kostnadskvoten. För ETFer är en ytterligare faktor skillnaden mellan köp och sälj – skillnaden mellan det högsta priset som en köpare är villig att betala (bjuda) och det lägsta priset som en säljare är villig att acceptera.
Denna spridning kan påverka kostnaden för att köpa och sälja ETF-aktier, särskilt för de som är mindre likvida. Att välja ETFer med hög likviditetsgrad och låga bud- och säljspreadar, ibland så minimala som 0,01 procent, kan hjälpa till att minimera dessa kostnader.
På fondsidan kan vissa fonder ta ut belastningar, som i huvudsak är försäljningsavgifter eller provisioner. Dessa avgifter blir allt mindre vanliga men är fortfarande en faktor att ta hänsyn till, eftersom de avsevärt kan öka kostnaden för investeringar i fonder.
Dessutom kan vissa fonder ha lägsta investeringskrav, vilket kan vara ett hinder för vissa investerare. ETFer har däremot inte sådana minimikrav – investerare kan köpa så lite som en enda aktie, vilket gör dem mer tillgängliga, särskilt med mäklarhus som erbjuder fraktionerad handel.
Till exempel har Vanguard fonder vanligtvis en minsta initial investering på 3 000 dollar, medan en Vanguard ETF kan köpas för så lite som priset för en andel.
Nyheter2 veckor sedan
Nyheter2 veckor sedan
Nyheter2 veckor sedan