Möjligheterna att investera i råvaror har formligen exploderat under de senaste åren, men det finns tecken på att branschen börjat drabbas av växtvärk. Som vanligt när det handlar om nya typer av investeringar (inte för att råvaror är nytt, men dess popularitet är det), så har vi sett hur media har berättat varför detta tillgångsslag inte är en bra investeringsform.

Så är fallet med en artikel i Wall Street Journal med titeln ”The Case Against Commodities”. I denna artikel beskrivs ett antal av de faror och problem som råvaruinvesteringar för med sig. Det finns ett antal faktorer som WSJ försummat att nämna i sin artikel.

Råvaruinvesteringar är skräddarsydda för traders och hedgers

Tidigare var det enda sättet att agera på råvarumarknaden genom komplicerade terminskontrakt, ofta forwards vars bestämmelser och krav utestängde många placerare.

Kontrakten har också använts av jordbrukare att gardera sig mot snabbt föränderliga priser på grödor och för att garantera bönderna ett visst värde för skörden oavsett vad spotpriserna var vid skördetid. På den tiden hade ingen några problem med råvaror som en investering eller som ett tillgångsslag, eftersom de enda människor som använder dem var de som verkligen förstått hur man använder dem. I takt med utbyggnaden av råvarusektorn kan nu vem som helst köpa en ETF eller aktier som ger en exponering mot råvaror. Vi anser inte att fonder är ett dåligt sätt att investera genom, men vi anser att de ofta används av placerare som inte förstår dem eller hur de skall använda dem.

Råvaror har en rejäl volatilitet inbyggd, och priset kan vända på ett ögonblick, varför de bör reserveras för dem som är villiga att aktivt bevaka sina positioner. Tillgångar som naturgas har kommit i blåsväder för att de kunnat radera vinster i en portfölj, men majoriteten av dessa investeringar mäts i perioder om minuter och timmar snarare än dagar och veckor. Det är därmed inte sagt att dess investeringar inte bör hållas under längre perioder, det är snarast så att det krävs ett vakande öga för att vara säker på att de beter sig rationellt. För den som är villig att lägga örat till marken erbjuder en investering i råvaror en möjlighet till god avkastning även på längre sikt, men den som investerar och inte aktivt övervakar och följer sin position så kommer effekterna aldrig att visa sig på lång sikt.

För dem som är villiga ta risk och göra investeringar i råvaror, kan de finnas en god avkastning även i ett långsiktigt scenario. Men de som investerar och inte aktivt övervaka kommer sannolikt att förlora pengar i det långa loppet.

Avkastningen på råvaror är cyklisk

Priset på råvaror tenderar att gå upp och ned baserat på marknaderna och de globala trenderna. Periodvis befinner sig många av råvarorna i en nedåtgående trend, men återigen, en aktiv placerare kan dra fördel av detta genom att sälja kort, blanka, råvaror och återköpa dem till ett billigare pris och därmed göra en vinst.

Även om det cykliska och volatila beteendet hos dessa råvaror tas upp av Wall Street Journal så är detta inte ett helt utforskat område. I sin artikel säger Wall Street Journal att råvaror har blivit populära i pensionsportföljer, men att de helt enkelt inte hör hemma där. Många förvaltare anser tvärtom att råvaruinvesteringar kan bidra med en ökad avkastning och en minskad risk i en pensionsfond, men endast om placeringarna följs upp aktivt. Rätt hanterade kan råvaruinvesteringar fungera som en hedge mot inflationen och dessutom uppvisa en låg korrelation gentemot aktiemarknaden.

Den som inte är övertygad bör titta på den avkastning som DB Commodity Index Tracking Fund (DBC), en bred råvarufond, gett i jämförelse med S & P 500 de senaste fem åren. Under denna period har DBC stigit med 11,23 procent medan S & P är ned med cirka tolv procent vilket har gjort att fondandelsägarna i DBC har fått ett uppsving i sina aktieportföljer. Även om de flesta långsiktiga investerare inte vill hålla ett ständigt vakande öga på sin portfölj så kan denna skillnad i avkastning säkert få en och annan att bli övertygad om att det är värt bevaka utvecklingen på sin råvaruexponering.

I samma anda gör författaren hans argument att råvaror hela tiden fasas in och ut, med hänvisning till valolja som en gång i tiden var en populär råvara som nu är i det närmaste värdelös. Vad författaren misslyckas med att erkänna är att medan en råvara tappar i betydelse så ökar en annan i popularitet. När intresset för valolja minskade steg istället för andra råvaror som petroleum och råolja. Utvecklingen av ny teknik gjorde det möjligt att komma in i nya råvaror på en låg nivå. Återigen, detta för oss tillbaka till argumentet att aktiv handel eller övervakning krävs för att avgöra när det är dags att sälja och vad man ska köpa istället.

Fysiska råvaror då?

Merparten av alla de möjligheter som finns för att investera i råvaror är anpassade för handlare och traders av olika slag, men det börjar dyka upp alltfler möjligheter för de investerare som har en buy-and-hold-strategi och som lämpar sig för långsiktiga portföljer. Författaren av Wall Street Journal artikeln använder den sista delen av denna till att förklara den contango som ibland förekommer i de börshandlade fonder som backas upp av terminer. Här anser vi att den investerare som köper – eller säljer – en terminsbaserad produkt utan att till fullo förstå denna så gör denne ett fatalt misstag. Även om det är en börshandlad fond, en ETF eller någon annan typ av strukturerad produkt, så bör den behandlas som en termin.

Däremot förbiser författaren helt alternativet med börshandlade fonder som backas upp av fysiska råvaror, eller till och med alternativet med fysiska råvaror. Det går till exempel att köpa en råvara som silver och placera detta i ett valv, endera i den egna banken eller hos en av de stora företag som tillhandahåller valv till privatpersoner och företag på olika platser världen över, till exempel brittiska Bullion Vault, världens största plattform för ädelmetaller.

Dessa produkter är något av en sällsynthet, eftersom det effektivt kan användas i en långsiktig portfölj och även för pensionssparande utan noggrann övervakning. För att bevisa detta påstående, låt oss ta en titt på utvecklingen de senaste fem åren i SPDR Gold Trust (GLD) och iShares Silver Trust (SLV), två börshandlade fonder som investerar i fysiskt guld och silver. GLD har genererat vinster på 184%, medan SLV sett ett uppsving av 172%, att jämföra med de 12% förlust som S & P 500 har gett.

När det gäller ädelmetaller, är svårt att övertyga någon om att de senaste tio åren har varit en fruktansvärd tid att äga något i stil med guld eller silver. År 2000 kostade ett troy ounce guld mindre än $ 500/oz. men handlas nu till nästan 2000 $ / oz. En fyrdubbling av kapitalet på tio år är inget som det går att göra varje dag vilket visar att styrkan i fysiska råvaror inte bör förbises.