I USA är det ett brott mot de federala lagarna att exportera råolja. Det är emellertid föga känt att USA exporterar råolja. USA påstår att landet är en tillflyktsort för för frihandel och öppna marknader, men denna protektionistiska inställning funnits sedan oljechockerna på 1970-talet när bilisterna stod i köer som var flera kvarter långa för att fylla på sina tankar.

Under de efterföljande åren försmäktade den inhemska oljeproduktionen tills det senaste decenniet när fracking började användas i stor skala.

Nu finns det ett ökande intresse av att upphäva förbudet mot oljeexport för att USA skall kunna göra sig av med det överflöd av råolja som finns i landet. Istället vill oljeföretagen skicka sitt oljeöverskott utomlands, till platser där efterfrågan är högre, till exempel Indien och länder i Asien.

Även om förbudet mot oljeexport fortfarande på plats är den amerikanska regeringen nära en uppgörelse som gör det möjligt för de amerikanska producenterna att byta light sweet crude som är i alltför stor leverans, med företag i Mexiko. I utbyte skulle de amerikanska företagen kunna ta emot tung råolja. Även om denna transaktion inte låter särskilt märkvärdig så är det den första gången som de amerikanska oljeproducenterna lagligt kan få en möjlighet att exportera olja sedan den så kallade oljekrisen på 1970-talet. Det kan även komma att innebära en uppmjukning av de befintliga bestämmelserna framöver.

Frackning och överskottet av Light Sweet Crude

Priset på råolja har fallit kraftigt under året och närmade sig 40 USD per fat, men har nu återhämtat sig något. Oljan handlas emellertid på prisnivåer som vi inte sett på flera år. En del av nedgången i oljepriset beror på en nedgång i den globala efterfrågan på olja. En annan orsak är det ökade utbudet av råolja till en följd av en ökad produktion i USA, ett land som sedan lång tid har varit en betydande oljeimportör men som under det senaste decenniet har kommit att bli en av världens största oljeproducenter. Tillkomsten av den så kallade frackningstekniken har skapat nya möjligheter för oljeföretag över hela USA. När oljepriset låg på över 80 USD per fat, var det en no-brainer att använda denna förhållandevis dyrare alternativa metod för att oljeutvinning. När priset på ett fat olja har sjunkit drastiskt har de så kallade skifferoljeborrare börjat gå i konkurs en efter en.

Light sweet i utbyte mot tung råolja

Den typ av olja som inhemska borrarna i USA extraherar är av typen light, sweet crude, som är lättare att raffinera än tung råolja. ”Light” refererar bensin som har en låg densitet och flyter fritt vid rumstemperatur medan ”söt” hänför sig till oljans låga svavelhalt. Den här typen av råolja betingar ett högre pris per fat på marknaden då det ger en högre andel av användbar bensin och diesel vid bearbetning av ett oljeraffinaderi.

Den tunga råoljan som USA skall ta emot från Mexiko karakteriseras som en typ av trögflytande petroleum. Denna råolja brukar kallas för ”tung” efter dess densitet eller specifika vikt är högre än den för den lätta råoljan. Den tunga råoljan handlas oftast till en rabatt i förhållande till de lättare, och ger dessutom en del oönskade biprodukter i samband med att den bearbetas. Det är dyrare att omvandla den tunga råoljan till användbara produkter eftersom dess raffinering kräver användande av mer avancerade tekniker och behovet av att bli av föroreningar är större.

Enligt tidskriften Fortune skall avtalet tillåta Mexicos statliga oljebolag, Pemex, att byta sin tunga – och billigare – råolja mot den lättare och dyrare råoljan som produceras i USA. Mexiko gynnas av ökad effektivitet i sina raffinaderier som kan hantera den lätt råolja mycket bättre, medan USAs anläggningar kan omvandla den tunga råoljan till användbara derivat, till exempel jetbränsle.

Det är mindre klart vad USA vinner på affären. Bortsett från altruism att hjälpa den mexikanska oljeekonomin att handskas med föråldrade och ineffektiva raffinaderier, kan det vara ett mått på goodwill i syfte till att främja att den mexikanska regeringen tilldelar kontrakt för oljetjänster till amerikanska företag. Mexiko öppnade nyligen sin oljeindustri för utländska investeringar för första gången på årtionden.

Begränsat till Mexiko

Nettot av den mängd olja som kommer att bytas bedöms uppgå till cirka 100 000 fat per dag, motsvarande 0,6 procent av all den råolja som USAs raffinaderier bearbetar på daglig basis. Denna låga nivå kommer knappast att vara märkbar, vare sig när det gäller den globala ekonomin eller spreaden mellan tung och lätt råolja på råvarumarknaderna.

Mexiko är dessutom medlem av NAFTA, det nordamerikanska frihandelsavtalet. Det kan därför anses som mycket mer politiskt korrekt att exportera olja till Mexiko istället för att skicka den längre bort. I själva verket har det förekommit ett fritt flöde av råolja mellan USA och Kanada i åratal. Enligt experter kommer detta beslut inte har någon betydelse för den amerikanska regeringen fortsätter att avvisa i princip varje begäran från de amerikanska oljeproducenterna att exportera sina produkter utomlands.