Låt oss titta på certifikat, ofta benämnda ETNer, deras fördelar men också risker. Med förra månadens bankproblem och brandförsäljningen av Credit Suisse (CS) till UBS Group (UBS), så finns det ett intressant hörn på marknaden för börshandlade produkter (ETP), det som handlar om börshandlade certifikat, exchange traded notes eller ETNer, som är värt att titta närmare på.
ETNer representerar cirka 10 miljarder USD av de cirka 7 biljoner USD som investerats i ETPer i USA eller cirka 0,14 % av investerade tillgångar. Ändå ger de en möjlighet för investerare att få tillgång till exponeringar som de annars inte skulle kunna komma åt även om det har förändrats över tiden och ger också flera inkomstströmmar för bankerna som ger ut dessa produkter.
Vad är ett certifikat?
Certifikat betraktas på de de strängaste kapitalmarknaderna som efterställda skulder. Denna skuld är emitterad av banker som ger innehavarna en inkomstström baserat på avkastningen av någon underliggande tillgång. I USA finns det för närvarande 83 certifikat tillgängliga från sex emittenter, i Europa tusentals.
Bland dessa emittenter är de största i antal: UBS/Credit Suisse (33); Barclays/iPath (25); och MicroSectors (19) utgivna av Bank of Montreal (BMO). Dessa står för 93 procent av den totala emissionen. Ur ett förvaltningsperspektiv är produkterna koncentrerade till den största, 2,5 miljarder USD J.P. Morgan Alerian MLP Index ETN (AMJ), följt av de kommande två på 1,1 miljarder USD, MicroSectors U.S. Big Oil Index 3X Leveraged ETN (NRGU) och MicroSectors FANG+ Index 3X Leveraged ETN (FNGU) och resten varierar från 860 000 dollar till 684 miljoner USD.
Den underliggande tillgången är där saker och ting kan bli intressanta. Om du vill ha exponering för fysiska råvaror, koldioxidcertifikat, volatilitet, hävstångsinkomst och aktiefaktorer som kvalitet, storlek och värde? Du har kommit till rätt ställe. Det brukade vara så att ETNer var det enda stället att få tillgång till de flesta av dessa typer av tillgångsklasser och exponeringar, men sedan regeländringar som godkändes av SEC 2019, har användningen av hävstång och swappar blivit vanligare i ETF-strukturen, och vi har sett en ökning av vad som tidigare ansågs vara för exotiskt för exponeringar av ETF-typ.
Vad är fördelen för den utfärdande banken?
I det växande ekosystemet för ETFer finns många aktörer, inklusive fondadministratörer, förvaringsinstitut, underrådgivare, swapmotparter, market makers, för att inte tala om advokater. Var och en av dessa tillhandahållna tjänster blir en rad på kostnadssidan av en fonds resultaträkning i årsredovisningen. Det som också skapar en slags utgift är handelskostnader och andra friktioner som är involverade i att driva en fond. Dessa kanske inte uttryckligen beskrivs i en fonds marknadsföringsmaterial, men de kommer att synas i årsredovisningen.
Banker gillar certifikat, för medan en ETF-utgivare måste skriva checkar till alla sina tjänsteleverantörer, kan certifikatutgivare internalisera praktiskt taget alla dessa kostnader. Interna grupper som hanterar skuldoriginering tar ett certifikat till marknaden, swapdisken hanterar produkten medan handel säkrar bankexponeringen. Certifikatet släpps ut på marknaden som ett slags hyllerbjudande, vilket innebär att den totala affärens storlek kommer att vara så många hundratals miljoner dollar, och nya investerare kommer att få sina certifikat levererade från banken, så det finns inget behov av auktoriserade deltagare eller annat kapital marknadsaktörer. För det mesta kommer banken också att agera som sin egen market maker, vilket ger ytterligare en intäktsström för den emitterande banken.
Om den efterställda skulden
För de som inte är bekanta med företagens skuldstrukturer finns det en hackordning när och om det är dags att upplösa eller varva ner något företag – inklusive banker. Innehavare av säkerställda skulder betalas tillbaka först, sedan seniora osäkrade skuldinnehavare, sedan innehavare av förlagslån och slutligen preferensaktier, vanliga aktier och innehavare av rättigheter och teckningsoptioner. Summan av kardemumman här är att om du inte har en av de två första typerna av skulder som nämns, så kommer du ”Få ingenting!”
Vi såg detta 2008 när Lehman Brothers gick i konkurs och det fanns en verklig oro för att Credit Suisse certifikat-innehavare också skulle utplånas. Med UBS räddning ser det inte ut som att detta kommer att hända. Ändå är en ytterligare och potentiellt katastrofal risk med att inneha ett certifikat kreditrisken för emittenten. Kom ihåg att ETFs underliggande innehav innehas av ett förvaringsinstitut och om en ETF-emittent går under, likvideras dessa aktieägartillgångar och återlämnas till aktieägarna. Faktum är att det företag som emitterar en börshandlad fond inte kommer åt tillgångarna alls i Europa. Ett certifikat är en post i en banks balansräkning och medför lika stor risk som alla andra poster i bankens bokföring.
Sammanfattning
Om du tittar på historien om certifikat-emissioner i USA, har det släppts totalt 314 certifikat på marknaden varav 213 stängts sedan lanseringen. Vidare har 67 av de 83 återstående certifikaten mindre än 100 miljoner USD i tillgångar. Summan av kardemumman här är att certifikat kan ge några unika exponeringar till investerare.
De tenderar att vara dyrare än ETF-versionerna och det finns en extra rynka av investerare som behöver förstå och uppskatta kreditkvaliteten hos emittenten och eventuella risker förknippade med det betyget. Om du kan bli bekväm med en emittents kreditvärdighet och vet att du vill ha den exponering som ett visst ETN ger, låt mig inte hindra dig från att släppa den biljetten, men kom ihåg att med certifikat är risken är normalt sett högre än för många andra börshandlade produkter. Å andra sidan har dessa produkter också fördelar som att de kan leverera högre hävstång än vad en börshandlad produkt.
