En första överblick av företagens vinster under det tredje kvartalet 2015 visar på sjunkande vinstmarginaler, och en nedgång om 4,7 procent i resultatet från samma period 2014. Detta bekräftar de farhågor som många analytiker har, att företagens vinstmarginaler nådde en topp redan för ett år sedan. Det bästa sättet att mäta vinstmarginaler är att ta den totala ekonomin omfattande företagsvinster mätt i BNP och dela dem med de privata sysselsättningen. På detta sätt ser vi exakt var den genomsnittliga löntagaren skapar för värden och det går att fånga hela ekonomin.
Resultatet per anställd har minskat
Resultatet per anställd har i allmänhet trendat märkbart högre under de senaste åren, en funktion av faktorer som produktivitetsvinster och inflation. Historiskt sett, eller i alla fall sedan Andra Världskriget, har vinstmarginalerna kulminerat före uppkomsten av en recession. I den nuvarande konjunkturcykeln toppade marginalerna på 18 390 USD per anställd under det tredje kvartalet 2014, en siffra som skall ställas i jämförelse med 17 133, samma siffra det tredje kvartalet 2015. Vi ser alltså sjunkande vinstmarginaler.
Marginalerna har fallit på grund företagens vinsttillväxt har minskat, men sysselsättningstillväxten under de senaste fyra kvartalen har varit mycket stabil, och ligger på en årstakt om två (2) procent.
Vad betyder detta? Vinstmarginalerna har som sagt alltid toppat innan en lågkonjunktur börjar utvecklas. Det har inte funnits en konjunkturcykel i efter andra världskriget där detta inte har varit fallet. Anledningen till att vi ser marginalerna som en bra indikator är enkel, när företagens lönsamhet minskar kommer detta att följas av neddragningar av kostnaderna för företagen. Det är normalt att marginalerna komprimeras på grund av kostnadstrycket, framförallt när lönekostnaderna i förhållande till omsättningen stiger. Med andra ord, när företagen konkurrerar om knappa resurser (arbetskraft) trissas lönerna upp vilket i sin tur skapar ett inflationstryck och sjunkande vinstmarginaler, efter vilket FED börjar höja räntan, ibland ganska aggressivt.
Slutsats
På ytan kan en topp i marginalerna få vissa investerare att bli oroliga, eftersom den historiska ledtiden mellan tidpunkten när marginalerna toppar och uppkomsten av en lågkonjunktur har varit åtta kvartal.
Detta skulle kunna innebära att ekonomin kan komma in i en lågkonjunktur redan under andra halvåret 2016. Det är emellertid viktigt att notera att ledtiden från toppen i marginalerna till början av lågkonjunkturer varierar kraftigt över konjunkturcykler, och längre konjunkturcykler tenderar att ha längre ledtider.
Detta är vad som hände under de långa konjunkturerna under 1960-talet och 1990-talet. I den förstnämnda perioden inträffade toppen i marginalerna 16 kvartal före recessions utbrott, medan toppen i marginalerna i den senare cykeln inträffade 15 kvartal innan nedgången. Dessutom är penningpolitiken mycket expansiv och det är sannolikt att detta kommer att fortsätta att vara fallet med tanke på att inflationen är mycket låg.
