Den som bygger uppe en investeringsportfölj har en rad olika alternativ till buds, allt från aktier, fonder, obligationer och råvaror men också mycket annat. Många investerare är redan bekanta med aktier och traditionella fonder, men trots att börshandlade fonder, eller ETFer som de också kallas för, funnits på marknaden i mer än 25 år är de fortfarande en nyhet för många placerare. I artikeln förklarar vi varför använda börshandlade fonder i en investeringsportfölj.
Låt oss starta med traditionella fonder, som ibland kallas för open ended funds eller open ended mutual funds. En sådan fond består av kapital som en grupp investerare skjutit till för gemensam förvaltning. Dessa pengar förvaltas enligt en särskild strategi eller har till avsikt att replikera utvecklingen av ett visst index. Förvaltningen sker i allmänhet av en förvaltare även om det förekommer automatiserad förvaltning.
Diversifierad exponering mot en grupp värdepapper genom en enda investering
ETFer, eller börshandlade fonder som de också kallas för på svenska, tillåter investerare att få en diversifierad exponering mot en grupp värdepapper genom en enda investering. Det kan till exempel vara den grekiska aktiemarknaden, det tyska DAX-indexet eller investeringar i en specifik sektor. Det finns emellertid några väsentliga skillnader mellan en traditionell fond och en börshandlad fond. En investerare kan varje dag, så länge börsen är öppen, köpa och sälja andelar i en börshandlad fond, precis som en vanlig aktie.
Detta sker genom en vanlig aktiedepå. De flesta ETFer är att betrakta som passiva, i USA finns det cirka 1 750 börshandlade fonder som är upptagna till handel, endast 130 av dessa förvaltas aktivt. På Nasdaq i Norden är det endast Nordea som erbjuder aktivt förvaltade börshandlade fonder, eller två helt aktivt förvaltade ETFer av cirka 45 stycken. Alpcot erbjuder en börshandlad fond som är partiellt aktivt förvaltad.
Det betyder att en investerare kan välja att placera pengar i en traditionell fond, eller en ETF, istället för en enskild aktie för att på detta sätt öka sin diversifiering. Det går naturligtvis att köpa en enda aktie, men genom att lägga alla äggen i en och samma korg ökar risken då den framtida avkastningen är knuten till utvecklingen av aktiekursen i detta företag. Genom att välja en fond, vare sig den är börshandlad eller inte, får placeraren en diversifiering och äger hundratals, ibland till och med tusentalsföretag genom sin investering. Nackdelen är att den som äger en fond eller en ETF aldrig kommer kunna få samma utväxling eftersom det alltid kommer vara aktier som drar ned utvecklingen. Det fungerar emellertid väl åt andra hållet med, den som äger en ETF slipper sitta med Svarte Petter när aktierna i det enda företag som ägs rasar kraftigt.
Tänk på courtaget
ETFer har dessutom en fördel när det gäller courtaget. Om en placerare skall diversifiera sin investeringsportfölj kan courtaget rusa i höjden, speciellt om det gäller utländska aktier. Genom att köpa en ETF betalar en placerare ett enda courtage, samma som vanliga aktier. Vissa plattformar erbjuder dessutom courtagefri handel på börshandlade fonder.
De börshandlade fonderna har emellertid en dold kostnad, i form av förvaltningskostnader. Denna uttrycks ofta som Driftskostnadsprocenten som krävs för att förvalta ETFen. En traditionell aktiefond har ofta avgifter på över en procent. Med en indexbaserad ETF är avgifterna betydligt lägre, det finns sådana ETFer som har så låga driftskostnadsprocent som 0,04 procent.
